May 9th

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur jobbigt det skulle vara att gå över tiden så här länge. Hur tufft det skulle vara både fysiskt och psykiskt. I dag är det tolv dagar. Förra gången var jag så full av energi, mådde så bra och kände mig så stark att jag lätt hade kunnat gå över en månad. Jag älskade att vara gravid och det var inga problem att gå över med 7 dagar som jag gjorde då! Den här gången har slutspurten varit så tuff med sömnlösa nätter, tung och öm kropp och noll energi. Någonstans gick min psykiska gräns vid att gå över en vecka. Då brast det för mig. Jag bara grät. Jag har verkligen försökt att hålla humöret uppe och se positivt på dagarna även om man ännu en morgon vaknar upp med besvikelsen att det inte kommit någon bebis det här dygnet heller. Hormonerna har gått bananas och jag gråter för ingenting. I går bröt jag ihop. Jag vill bara att det ska ta slut. Det börjar kännas som att man är i ett tillstånd där det alltid ska vara såhär men att det aldrig ska komma någon bebis. Som tur är så har vi fantastiskt väder här på ön så att man kan vara ute och njuta av vackra dagar medans vi väntar.
I dag ska vi gå till MVC och få tid för igångsättning nu på Fredag. Jag hoppas verkligen att jag slipper och att bebis tittar ut tidigare. Jag blev igångsatt sist och vill inte bli det igen. Jag tänkte be min bm om en hinnsvepning som jag fått rekommenderat från flera håll. Håller tummarna för att det ska göra susen.

Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 A Magazine About