Week 38

Happy Easter! I hope you all had a great day. I’m starting to feel like a gigantic easter egg now. I’m in the end of week 38 and the belly is so big now! Sometimes it feels like I’m ready to pop in the middle of the street! My midwife says it’s because some of the nerve threads sometimes get squeezed which makes it feel like the head is on the way out. It’s such a weird feeling!
During my first pregnancy I had so much energy this last month and I didn’t want the baby belly to go away. This time is so different. It’s so much tougher and much heavier.
Every time I go for a walk my hips and back hurts and I get so tired that I just wanna lay down and sleep for the rest of the day, but since I have a 1,5 year old little toddler at home it’s hard to get some rest at all and the last two weeks she’s had trouble sleeping (one of those famous phases I guess) so there’s been nada sleep and rest for me. I’m totally exhausted (Thank god for sunglasses!).
The last time I felt so strong and full of energy the during the whole pregnancy but this time there’s been some tough parts on the way.
A couple of weeks ago I had to go to the hospital for an emergency check up after having a really bad headache and nausea for almost a week. They were worried I was having a toxaemia of pregnancy but luckily it wasn’t.
The week before our trip to Sri Lanka I woke up bleeding one morning and was hospitalized for three days. They had me and the baby under observation 24/7 and took tons of tests. They discovered that my placenta was very close to the cervix which can increase the risk of bleedings and if it stays there you have to deliver through a caesarean section.
A lot of thoughts was running through my head while was in the hospital but my gut feeling told me that the bleeding came from me and not the placenta and since me and the baby both looked healthy after all the tests we decided to continue with our travel plans.
The bleeding never came back and I was feeling great during our month in Sri Lanka.
When we came back home they did a bunch of new tests and everything looked great. The placenta was growing upwards, away from the cervix so I don’t have to do a c-section and just as I thought they think the bleeding came from me. Phew!
It’s only two weeks away from due date now and I’m SO ready for this pregnancy to be over. Not even my maternity pants fits me anymore and I can hardly put on shoes on my own.
I’m also very curious about the little person who’s in there. It’s a lot of movement in there, not so many kicks, more like breakdance and somersaults. I think he just did a head spin!

Glad påsk på er! Hoppas att ni haft en härlig Skärtorsdag med lika härligt väder som vi haft här på Gotland.
Jag känner mig passande nog just nu som ett sprängfullt påskägg som vaggar fram på gatorna här i Visby. Jag är i slutet av vecka 38 och magen är så stor nu!  Det känns som att bebis kan bestämma sig för att komma ut vilken dag som helst. Ibland tror jag nästan att det är på g eftersom det blir sådant tryck nedåt men min barnmorska säger att det är nervtrådar som kläms och ibland kan det kännas som att huvudet (eller mer en arm?) är på väg ut.
Förra gången jag var gravid hade jag så mycket energi den här sista månaden att jag lätt hade kunnat gå höggravid i en månad till. Jag tyckte att det var så mysigt med magen och ville inte att den skulle försvinna.
Den här graviditeten är så mycket tuffare och allt är SÅ mycket tyngre. Så fort jag varit ute och rört på mig får jag ont i höftböjare och svanskota och jag blir så trött att jag bara vill lägga mig och sova resten av dagen men det funkar ju inte riktigt när man har en pigg liten 1,5-åring som det är fullt fräs på. Hon har dessutom haft sömnproblem (nån av de där berömda faserna antar jag) i två veckor nu så det är nada sömn och vila för mig just nu. Jag är heeelt utmattad (Thank god för solbrillor!).
Sist kände jag mig så stark och mådde superbra hela vägen men den här gången har det varit en del jobbiga händelser på vägen.
För några veckor sedan åkte jag in på en akutundersökning på BB. Jag hade huvudvärk och mådde illa under några dagar så de ville undersöka så att jag inte fått havandeskapsförgiftning. Det var det som tur inte utan de trodde att jag kanske fått tillbaka min migrän som jag hade i tonåren. Hoppas inte. Den försvann i alla fall dagen efter och har (knack knack…) inte kommit tillbaka.
Veckan innan vi reste till Sri Lanka hade jag en ganska stor blödning. Jag blev inlagd för observation i tre dygn. De upptäckte att min moderkaka låg väldigt nära utgången vilket kan öka blödningsrisken och även betyda kejsarsnitt. Det var många tankar som hann gå genom huvudet under de dagarna men någonstans sa min magkänsla att blödningen inte kom från moderkakan utan från mig och därför valde vi att resa även om läkarna i stort sett avrådde oss. Hade jag haft minsta lilla misstanke att något var fel hade jag avbokat men jag känner min kropp och vad de kunde se så mådde både jag och bebis jättebra och det fanns inga tecken på att blödningen kommit från just moderkakan.
Jag mådde toppen under hela resan och jag fick aldrig fler blödningar. När vi kom hem igen gjordes fler undersökningar, en ny runda med prover och det konstaterades precis vad jag trott: att blödningen nog kom från mig, troligtvis från livmodertappen och som tur var hade moderkakan börjat växa uppåt så att jag slipper snitt.
Nu är det bara två veckor kvar och jag är SÅ redo för den här graviditeten att vara över. Nu kan jag knappt få på mig skorna själv och till och med gravidbrallorna är för små!
Nu börjar jag också bli riktigt nyfiken på vad det är för en liten person där inne. Fullt ös är det i alla fall. Inte så mycket sparkar, mer break dance och kullerbyttor. Tror precis att han gjorde en head spin!

Acne Studios hat / House of Dagmar coat / Weekday top

Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 A Magazine About